BLABLABLA...

För den som inte visste

heter jag Sara och bor här i Lappfjärd med min pojkvän Robert och min fina katt Marley. Jag föddes i mars 1987 och bosatte mej med mina föräldrar i Dalin. Där växte jag opp och hade nog den bästa barndomen man kan tänka sig. Sen blev det att flytta hemifrån för att studera. Efter några år var jag tillbaka i Kstad, då jag blev erbjuden jobb, där jag nu jobbar och jag har redan hunnit jobba 3 år.

 Jag håller på att bli gammal, fastän jag aldrig trott att jag skulle få nån åldersnoja. Den smyger sig sakta men säkert på. Jag tror att det är frågor som "när ska ni köpa hus", "när ska ni skaffa barn" och "när ska ni gifta er" ? som får en att börja känna sig gammal. Vadå? Jag är väl för fan bara barnet ännu. Jag vill inte bli gammal, inte få hängtissar och rynkor. Inte heller celluliter.

Min stora passion i livet är nog mitt yrke. Jag brinner för mitt yrke som frisör, och skulle hellre va arbetslös livet ut än att måsta göra nåt annat. Jag älskar också matlagning och att baka. Det får mig att koppla bort vardagen. Inredning är också nåt jag gillar mycket.

 Bästa högtiden är julen, att få mysa med sin familj, och köpa fina gåvor åt de man älskar mest. Hösten är en av mina favoritårstider. Tända massor med ljus, baka, träna, och bara mysa.

Jag är nog rätt konstnärlig av mej också har jag hört, och om jag bara skulle ha tid över skulle jag gärna hinna med att måla och göra smycken.

Resor gillar jag, och resande kommer jag aldrig att välja bort. Mina besparingar går alltid i en ny resa. Att få uppleva och se nya platser, att få äta deras mat, se den kulturen osv. Det lever jag länge på. Min drivkraft i livet är att ha nåt att se framemot. En resa har oftast blivit den drivkraften.

Min pojkvän är den person som gör vardagen värd att leva. Han betyder allt, och jag är lyckligare än nånsin. Ödet.

Jag har världens bästa vänner, som alltid har ställt upp för mej och jag kan lita på dem. Dom e ärliga och det är dom som förgyller ens vardag. De man kan ringa då man har det jobbigt, de man kan tala om allt med. Jag kan också skatta mej lyckllig som har världens bästa mamma, en sån som man kan ringa å gråta till då man känner sig liten, hon ställer alltid upp, världens bästa pappa, han e en sån som kan allt i mina ögon, han har alltid varit och kommer alltid att vara min hjälte. Jag har världens bästa lillasyster som jag är så stolt över, och världens bästa lillebror, som håller på att bli vuxen och en llikadan karl som min far.

Sen hade jag turen att hitta en pojkvän som har underbara föräldrar med deras familjer. Vad mer kan man önska sig?

Ja, så när jag skrivit detta och läste igenom det före publicering så kan jag nog konstatera att jag har det rätt bra iaf. Detta inlägg uppkom för att jag saknar mammsen och pappsen.

Gonatt!