Kommer just hem från Vasa. Var å hälsade på min mormor å min syster.
Hann vandra på stan oxå en liten stund.
Satt å talade om döden me mormor. Man tänker alltid på döden som en hemsk sak, men efter idag så känns d inte så längre. Mormor berättade hur hon kände det å att hon i torsdas hade sett en en ljus söt flicka som häll ut sin hand å ville ta med henne. Tänk att se nåt sånt! Efter vårt samtal så känns d som att döden e en fin sak, men man vill ju ändå inte mista sina nära:(
D e jobbigt att ha en så nära person som man tycker så oerhört mycket om , å man vet att hon inte kommer att vara med riktigt länge till. Va gör man? Man försöker göra d bästa av situationen å försöker ta vara på all tid man har me henne, men ändå vill man bara bryta ihop å gråta hela tiden. D e väl såhär livet e. Mycket orättvist. Varför blir så många människor sjuka? Varför måste d vara så? Varför kan inte alla bara få dö av att man blir gammal å bara somna in?D e jobbigt att stå brevid å titta på, å veta att man inte kan göra nåt annat än att ta vara på den tid man har me henne. Man blir bara så lessen:(:(
"Varför kan inte alla bara få dö av att man blir gammal å bara somna in?"
SvaraRaderaHar tänkte det så mycket efter vi förlorat våra kära Anki. Och imorgon kommer ett år när min lärare blev skjuten i Kauhajoki. Man förstår inte, det finns ingen svar. Men minnerna är kvar och av dom får man styrka.
Hoppas Du får mycke mera vackra minnerna med din älskade mormor <3
- Eila
tack Eila, för att du bryr dej:)
SvaraRaderaJo, d e jobbigt. men man tar en dag i taget. å som du skriver så minnena lämnar alltid kvar å av dom får man styrka!